Att beskriva min egen skrivprocess är long overdue. Jag utlovade ett sånt inlägg i september, och nu är det väl dags. Var skriver du? Lite varstans pga mobilanteckningsappen. Men främst hemma, vid mitt matbord. På min dator. Och så skriver jag ut jättemycket och bär med mig papper överallt. Och med jämna mellanrum lyssnar jag på hela texten. Word har en helt okej talsyntes. Jag trycker igång uppspelning på mobilappen, tar på hörlurarna och går ut. Och tvärstannar så fort det låter märkligt och antecknar i mobilappen. Jag går inte längs med bilvägar av denna anledning. Hur hinner du? Barnen är hos mig varannan vecka. Nåt ska jag väl fylla min övriga tid med. Hur länge har du skrivit? Menar du i allmänhet? Under protest sen jag var sju . Med glädje sen jag var femton . Som jobb sen jag var 25 . På litterärt allvar sen jag var 40 . Och just den här berättelsen, Sjung sakta för mig ? Inte så länge, men det tog tid ändå. Hösten 2022 skrev jag intensivt i ungefär tre...
Ska vi fortsätta prata HBTQIA+-representation i ungdomslitteratur en stund? Jag tycker det, jag har tänkt ganska mycket på det på senaste tiden. Jag var ganska irriterad och uppgiven (men ändå rätt stringent och analytisk, tycker jag?) på mitt lilla privata instagramkonto med 144 följare. Det är en följarskara som kureras hårt och ofta. Ändå smög sig innehållet ut och iväg bakvägen. Intressant, tycker jag. Man har väl bara så liten bransch som man gör sig, vill jag replikera. I alla fall. Mina 18 frågor var ... lite många. Drömmen är ju ett lika elegant test som Bechdeltestet . Det får vara ett pågående projekt. Kanske rör det sig ändå i området: kan karaktären lika gärna bli kär i vem som helst utan att det skulle förändra berättelsen? Eller så här: Skulle berättelsens blick, konflikt och tematik förändras i grunden om könsidentiteten hos kärleksobjektet var en annan? Om inte, är queerheten sannolikt inte ett bärande villkor – utan bara ett lager färg på en i gru...
Min gamla kör, Svea , fyllde 30! Det var jubileumskonsert och fest och allt var ✨👌🏻❤️ 🛟 Här är en del ur mitt kärleksbrev – jag menar tal – på festen. Alla andra körer som varit mina livbojar kan ta åt sig också: 🛟 Hela mitt liv gungade, hade lossnat från fundamenten – men i Bergshamra kyrka fick jag förankra mig själv. Min röst var inte ensam. Det fanns en klang att värmas av. Att vila i. På tisdagar fick jag sjunga. Faurés Requiem – så passande med en dödsmässa. Vredens dag och allt det där. Det fanns en körhelg på Gålö att åka till, medan mitt radhus tömdes på hälften av innehållet. Jag fick fylla mitt vardagsrum med altstämman på stämrep – när det annars hade varit alldeles för tomt. Och på julkonserten sjöng vi Frid på jord: i min själ var natt och strid, må den trötte finna en hamn. När du sitter där i din stämma och nöter fraser med krångliga intervall kanske du inte tänker på allt en kör kan vara. Ett tidsfördriv. Ett stressmoment. En kompisaktivitet. En kärlek. En livboj. ...
Kommentarer
Skicka en kommentar