Ett kärleksbrev till mina kompisar

Jag är så himla glad för er, mina kompisar.

Ni har provläst manuset. Ni har sagt: 

när jag inte trodde på det själv.

Ni har hjälpt mig fira diverse milstolpar.

Ni likear det Bonnier Carlsen lägger upp om boken. Ni delar vidare. Ni återpublicerar. Jag tjuvkikar på delningsstatistik i flödet – och ytterst få författare verkar ha såna civila kompisar, ska jag säga.

Ni ”hjälper” bokhandlar med exponering. Ni frågar efter boken i affärer som inte fått in den än. 

Ni tipsar era vänner.

Ni har haft kloka synpunkter på extramaterialet.

Ni har köpt boken. Ni har läst den. Ni har messat mig fina ord. Och ni köper fler exemplar för att ge bort.

Ni vill komma på bokreleasen.

Man ska inte sitta ensam hemma med trasiga knän när man just släppt sin första bok. Det kan jag inte rekommendera. Det är hemskt.

Men man ska ha såna kompisar som ni.