Skakig vecka

”Allt känns lugnt faktiskt. Jag har släppt taget. Det var länge sen jag var inne i texten.” Så sa jag. 

Och i ganska precis ett år har jag drömt om boken på nätterna med regelbundenhet. Det har varit rosenskimrande drömmar, ska jag säga. Ingen ångest, ingen stress. 

Nu är boken släppt. Och det har varit en skakig vecka. Jag kan inte rekommendera att släppa bok som singelhushåll. Man behöver nån hemma som kramar en, som klappar på en, som kan lyssna på ens insnurrade tankar: Läser folk? Vad tycker de? Hur ska det gå för den här lilla boken egentligen? Nån som kan hjälpa en att trassla ut dem. 

Man behöver nån som kan säga åt en lite skarpare än vad jag lyckas göra själv, att man INTE ska logga in på den där Författarportalen som Bonnierförlagen ger sina författare access till, där man kan följa sin boks försäljning dag för dag. Eller kanske säga till lite mjukare? Byta ens lösenord åt en kanske? För nu har jag sagt till mig själv å det skarpaste, och det var fan ingen trevlig ton jag hade. Men det funkade. 

Det är januari och fruktansvärt väder och jag är blek och trött. I morgon vill jag inte vakna halv sex med hjärtklappning, tack så mycket.