Paulina Nyman

Vissa veckor blir det inte så mycket skrivet. Vissa veckor behöver migrän hanteras istället. Det är okej. Den har gett med sig nu. Det mest produktiva jag fick ur mig skriftledes var inbjudan till bokreleasen. Life hack: Om man skriver "Svara snabbt, jag blir så nervös att ingen ska komma annars", då svarar folk snabbt. ❤️ Längst bak i huvudet surrar ett av projekten från i somras. Det från de dammigaste, mörkaste hörnen av min hjärna. Senast jag var där var i oktober. Kul det ska bli att dyka in i det igen! Jag är inte ens sarkastisk. Jag längtar efter solen. Jag älskar minusgrader och snö men jag blir knäpp av det grå. Så desperat var jag att jag gick ut i snöyran – och halkade IGEN. Akuten IGEN, nu med andra knät. Och högerhanden. Vad bra det går med balans och så, 2026.

Nu finns det en lärarhandledning till Sjung sakta för mig ! Och bokcirkelfrågor ! Låt mig teckna en liten bakgrund… Så frågade ett gäng gulliga studenter i slutet av en kurs för många år sedan. Kursen hette alltså Skrivande och språklig variation , och hela premissen var ju att språk varierar, efter syfte, kontext, tid, ålder, plats, kön, klass OCH SÅ VIDARE.  Jag tog mig inte för pannan, jag log och svarade väl nåt om: ”DET BEROR PÅ!” Som ju är ett standardsvar, tillika internskämt i språkrådgivningskretsar.  Det finns inte ETT rätt svar. Det beror verkligen på. Det kan finnas flera delvis korrekta svar. Det finns svar som fungerar bättre och sämre i olika sammanhang. Och ibland finns det bara fel svar, eftersom frågan borde ha ställts på ett helt annat sätt. Men jag minns den där känslan. När jag trodde att det liksom var binärt. När jag inte vågade prata på seminarierna, för att jag var rädd att jag skulle HA FEL. Större delen av mina dagböcker från övre tonåren handlar om det...

Så jag skrev en lärarhandledning, i ett närmast maniskt skov förra helgen. Helvete, vad roligt det var. ”Gör en kort handledning!” stod det i mejlet från projektledaren. Men mitt utkast blev 30 sidor.  Intertextualitet! Symbolik! Perspektiv! Jag kan inte rå för att jag älskar det.  Snabbt som attan fick jag tillbaka lärarhandledningsutkastet, formgivet med blommorna och färgerna från omslaget. Det var väldigt bra för att kunna se texten utifrån. Jag har korrat en del. Inte kortat.  Jag vet att den är ganska avancerad jämfört med många andra ungdomsböckers lärarhandledningar, men jag tycker att det behövs olika nivåer på pedagogiskt stödmaterial såväl som på böcker. Den här passar nog bäst på Svenska 2, Svenska 3 och Litteratur, med relativt läsvana elever på studieförberedande program.  Jag gjorde bokcirkelfrågor också! Det var också roligt.

”Allt känns lugnt faktiskt. Jag har släppt taget. Det var länge sen jag var inne i texten.” Så sa jag.  Och i ganska precis ett år har jag drömt om boken på nätterna med regelbundenhet. Det har varit rosenskimrande drömmar, ska jag säga. Ingen ångest, ingen stress.  Nu är boken släppt. Och det har varit en skakig vecka. Jag kan inte rekommendera att släppa bok som singelhushåll. Man behöver nån hemma som kramar en, som klappar på en, som kan lyssna på ens insnurrade tankar: Läser folk? Vad tycker de? Hur ska det gå för den här lilla boken egentligen? Nån som kan hjälpa en att trassla ut dem.  Man behöver nån som kan säga åt en lite skarpare än vad jag lyckas göra själv, att man INTE ska logga in på den där Författarportalen som Bonnierförlagen ger sina författare access till, där man kan följa sin boks försäljning dag för dag. Eller kanske säga till lite mjukare? Byta ens lösenord åt en kanske? För nu har jag sagt till mig själv å det skarpaste, och det var fan ingen trev...

I dag släpps Sjung sakta för mig !   Jag har sett mitt namn i tryck och i böcker förr, men det här är den första som bara har mitt namn på framsidan.  S amtidigt är det så många som står bakom att den blev vad den är. I kronologisk ordning: Hon som ifrågasatte varför jag inte tog mitt skrivande på allvar, när jag bara ville hälla upp mer bubbel, plaska med fötterna i Årstaviken och helst inte börja tvivla på alla mina livsval.   Anna, Christel, Johanna, Jennie och Caroline som var de första som läste.   En förläggare på ett annat förlag som gav utmärkt manusåterkoppling och bad mig skriva om och skicka in igen. Jag skickade till henne. Och till Bonnier Carlsen. Där fanns Karin Hammarkvist som både läste och mejlade mig med ett engagemang som jag alltid kommer att minnas. Och Ulrika Caperius som kan formulera skarpa synpunkter som på samma gång är uppmuntrande och framåtskjutsande. Amanda Jonsson som gjorde omslaget precis rätt för Noras berättelse. Alla människ...

Man tänker kanske att en halkolycka på Karlbergsvägen och ett svullet blåslaget knä inte påverkar ens skrivande liv så mycket, men det gör det. Man sover dåligt och vaknar sämre. När man sitter gör det ont, när man står gör det mindre ont men ändå ont. Om man halvligger i soffan med benet högt är det mest okej, men allmänt svårjobbat. Man blir på väldigt dåligt humör och kan inte ens lösa det med en rask promenad. SKICKA UPPMUNTRAN. Jag misströstar. I alla fall. I helgen ska jag skriva på. Det ska bli en lärarhandledning till Sjung sakta för mig (Hej GY25), kanske lite bokcirkelfrågor (mer riktat till vuxna). Jag tänker övningar som är mer livsbejakande än EPA (iykyk) och ”hur skulle DU ha gjort om du var Nora?” Postitlappen på boken: 
JÄTTEVIKTIGT!!! skilja mellan textanalys och personlig erfarenhet underlätta att tala i tredje person om texten normalisera oenighet visa att komplexitet inte är farlig Det ska helt enkelt bli övningar i att prata om text utan att blanda in sig själv o...

Ja, musiken.  Den kanske man ska göra några nedslag i.  Det går inte att skriva om Nora utan att låta musiken ta plats i texten. Hon beskriver världen med musikaliska termer: "Dropparna på fönsterrutan går från staccato i piano till subito fortissimo. Hon tittar upp en sekund från sin bok. Plåträcket på balkongen sjunger av smällarna och jag undrar om det haglar."  Det handlar för Nora om intonation – det som är rent och det som känns falskt. Och pauser och tystnad är lika viktiga som klangerna. Och dynamik – ibland är det lågmält, ibland mer intensivt. Och det hon inte säger rakt ut, det är övertonerna i ackorden. Teman återkommer, varieras.   Nora sjunger i kör, hon sjunger hos sångpedagog, hon sjunger med sin bästa vän, hon sjunger i huvudet.  Bland annat. Tänk gärna på det när du läser – vem sjunger för vem, vilka sjunger tillsammans, vem är tyst, vem kräver tystnad av andra? Och vad betyder det? Jag säger inte att jag har svaret, jag säger bar...